Alltför ofta möts jag av att det förgångna misstänkliggörs. Jag minns en gång i början på min utbildning då jag och en vän – som då gick Johannelunds bibelskola – hade ett hetlevrat samtal om en debattartikel som en av lärarna på Johannelunds hade skrivit i EFS tidning Budbäraren. Jag hade blivit väldigt uppmuntrad när jag läst artikeln och hade frågat vad min vän tyckte.

När jag ställde frågan om min vän hade läst artikeln fick jag till svar att det var ”ett av det värsta” h*n någonsin läst. Artikeln handlade om Lagens plats i predikan i Svenska kyrkan. De som vet något om hur jag då tänkte om hur en bra predikan är kan tänka sig hur jag gick igång…

Nåväl, när vi pratat om artikeln ett tag frågade jag – efter det att jag (som jag nu minns det) effektivt argumenterat för hur en riktig predikan ska innehålla både Lag och Evangelium, rätt fördelade till de olika åhörarna – vad det var som egentligen var fel med artikeln. ”Men, det är så gammalt!” fick jag till svar. Idag kan jag förstå vad min vän menade, men förhållningssättet pekar på en inställning till det förgångna som är osund. Denna inställning möter jag idag allt oftare.

Antonius

Med inläggsserien Öknens vishet vill jag bidra med en glimt av den fantastiska värld vi möter i de visas, eremiternas, lärarnas, de galnas, enstöringarnas, läkarnas – ökenfädernas och -mödrarnas tänkespråk. Jag vill redan inledningsvis varna för två saker:

• Många av öknens tänkespråk är väldigt rakt på sak.
• Öknens tänkespråk kan underblåsa egenrättfärdighet.

Den första punkten är ganska självförklarande, men den andra kan behöva förklaras något. För det första, det jag nu säger om detta andra påstående säger jag utifrån egen erfarenhet, vilket innebär att det inte är något jag menar är slutgiltigen allmängiltigt. Dock tror jag att det kan ha en nästintill allmän giltighet; var och en får pröva sig själv, som med det mesta. Öknens tänkespråk vädjar ofta människor till bättring, en god och på alla sätt riktig vädjan. Men, vi människor har två typer av drift när det gäller bättring. Vi har en drift som innebär att vi vill göra vår himmelske Faders vilja, för att han älskar oss. Men, vi har också en drift som säger åt oss att vi ska bättra oss så att vår himmelske Fader ska älska oss – denna andra drift är inte god, tänker jag mig.

Av denna enkla anledning är det bra att vara vaksam och bedja när man umgås med öknens folk. Det som också är farligt med denna andra drift i förening med Öknens tänkespråk är att det lätt kan föra oss bort från Ordet. Jag har själv märkt det i mitt liv – att den ynkliga bibelläsning jag faktiskt lyckas hålla igång gärna ersätts av annat så fort jag upptäckt något annat, nytt, intressant jag tror mig kunna använda, vare det en ny bok om hur vi är kyrka i en postkristen tid, en medryckande predikant jag gärna och ofta lyssnar på eller en öknens vise. I allt skall balans finnas, så även här. Trots detta finns det mycket gott att lära och hämta.

Så om ni nu är redo, börjar vi. Välkommen till Öknens vishet!