Först

Detta inlägg är sedan tidigare publicerat på min (Davids) blog Postmodern vadå?, men återkommer här som ”favorit i repris” inför framtida delar av denna bloggserie.

Introduktion

Magnus Malm är en författare som nog rätt många i den svenska kristenheten känner till, med böcker som Vägvisare och Bildfaktorn mfl… Förra året kom han ut med en ny bok Viskningar från katakomberna – Skisser för en kristen motkultur. Det är den boken jag nu har fått i händerna och nästintill sträckläst genom de senaste dagarna (mellan varven har jag också skrivit lite recensioner i en litteraturkurs på teologen).

Min plan är att skriva lite reflektioner utifrån denna bok, kanske du också läst/läser den? Oavsett är du lika välkommen att bidra med dina reflektioner.

Början

Malm börjar med att skriva om hans grundläggande övertygelse som präglar hela boken, nämligen: Den här boken är skriven i övertygelsen att den kristna kyrkan i grunden inte kan förnyas genom någonting som ligger utanför henne […]

Att se världen med båda ögonen

Det första som möter mig är GP-krönikans berättelse om prästerna som varken såg ut eller betedde sig som präster. Och författarinnan undrar om det bara är något inre som är fördolt för omvärlden som Gud gör med dessa gudsmän och -kvinnor.

Det är början på en bok som i sin helhet försöker ta sig an detta med kultur och kristen tro. Och han gör det på ett fantastiskt sätt, tycker jag.

Malm tar upp dubbelheten i relationen till världen genom att beskriva det goda Gud har lagt ned i världen och hur absurt det är när vi inte ser och kan njuta av det för vi är andliga när vi är kristna. Eller för den delen tackar ja till allt vad världen har att erbjuda utan att inse att världen är bristens rike och den är det som inte har böjt sig för att tjäna Gud.

Man kan vara så rädd för synden att man inte vågar göra någonting och stänger in sig i en kristen sub-kultur och inbillar sig att man är säker där. Och sen börjar man undra varför väckelsen aldrig kommer…

Eller så förnekar man synden som en realitet inom varje människa och som bäst pratar om synd som något strukturellt. Och när man som bäst definierat bort alla ”problem” som den moderna människan kan stöta på i kyrkan så finns det inte längre några kvar.

Tack vare den skillnad mellan andligt och profant lyckades man i och med Upplysningen slå in en kil mellan kristen tro och världen. Och på det verkar, i mina ögon, de kristna svarat på två sätt.

Liberalismen skalar bort allt som stöter sig med den ”världsliga” kunskapen, så som naturvetenskap. Undren förklaras bort likaså jungfrufödelsen och uppståndelsen blir ”något fantastiskt” som skedde utan att kunna tala om det som en verklighet. Kontentan av det i mina ögon är att man står utan någon hållbar grund för sin övertygelse.

Konservatismen skalar å andra sidan bort allt ”värdsligt” och man fokuserar på det ”andliga” istället. Att jag sätter citat-tecken runt begreppen beror på att det är en konstruerad skillnad man gör, man har i grunden gått med på den kil som slagits in mellan andligt och profant och säger att det andliga är det som gäller. En tråkig och möjlig konsekvens av detta är en form av gnosticism. Och jag har ju själv min bakgrund i denna del av kristenheten och tycker mig ha märkt av denna högre och mer ”andliga” kunskap som en del anser sig ha.

Det är förstås något av nidbilder jag målade upp nu men det härliga nu är att jag till del funnit en vän som håller med mig om detta – Malm. Han ska dock inte lastas för mina uttryck om saker, utan läs boken själv om du blir arg på mig och Malm, så du kan bli rättvist arg på honom så att säga.

För mig som konservativ, i grunden, så har jag de senaste åren fått upptäcka så mycket gott det finns i världen, förutom att jag också lärt känna min egna fallna människa än mer. Likaså hoppas jag att liberala kristna ska få lära känna att Gud faktiskt talar genom Bibeln och att han talar till oss idag både genom Ord och sakrament.

Utan Gud blir livet tomt och vi försöker istället fylla det med prylar, människor, vanor och med mera som kanske ger olika former av tillfredsställelse för stunden. Men som bara än mer understryker den tomhet alla bär inuti.

Detta var del 1 av en serie med inlägg som tar språng utifrån Malms bok. Kommentera gärna!!!