Detta är det första inlägget i inläggsserien Kristen andlighet. Vad är kristen andlighet? Man kan tänka sig att kristendomen består av tre delar: 1. en uppsättning trosföreställningar (dogmer – till exempel den om Den obefläckade avlelsen & den om Rättfärdiggörelse av tro), 2. en uppsättning värdeföreställningar (normer – till exempel den om att vända andra kinden till & den om att älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv) och 3. en uppsättning levnadsföreställningar (regler – till exempel den om att regelbundet fasta & den om att offra tionde).

Det innehåll i dessa tre delar som betonas avgör hur en given kristen andlighet tar sig uttryck på en given plats i tid och rum. Givetvis kan, och kommer, en given typ av kristen andlighet vara väldigt olik en annan, beroende på kulturellt, politiskt, geografiskt sammanhang med mera. Poängen med denna inläggsserie är att synliggöra olika typer av andlighet – olika vägar på Vägen, så att säga.

Just Vägen är en av de viktigaste bilderna för vad det är att leva det kristna andliga livet. Kanske var det också därför Lukas berättade att kristna redan tidigt beskrev sig som ”tillhörande Vägen” och ”följande Vägen” (Apg 9:2; 24:14). Det är inte konstigt, att Vägen blev en viktig bild för de första kristna; de första kristna var ju judar och den judiska historien är på många sätt berättelsen om de vägar ett av Gud utvalt folk vandrar på. På samma sätt som Gud ledde folket ur den egyptiska fångenskapen genom öknen till det utlovade landet och ur den babyloniska fångenskapen genom öknen till Jerusalem, skall Gud leda Vägens folk genom öknen till det utlovade himmelska Jerusalem.

Hos Paulus kan vi se en viss förskjutning i synen på vad det innebär att vara på Vägen. En del skulle kanske kalla det ett förtydligande; Paulus talar om det andliga livet som ett lopp som skall fullbordas (2 Tim 4:7) och som alla kristna måste genomföra, vilket endast kan ske om vi fäster och håller ögonen på Jesus (Heb 12:1-2). Denna bild av det andliga livet som ett pågeånde lopp gör att Paulus kan betona behovet av ordning och hållning i det andliga livet, eller kort och gott övning.

Med det avslutar jag detta inlägg, som på ett lämpligt sätt leder in i nästa inlägg i serien Kristen andlighet, som kommer behandla Stillhetens väg.

Källa:
Alister E. McGrath, Christian Spirituality, Blackwell Publishing: Padstow 1999.