Inledning

Jag hade inte tänkt mig att del 2 skulle behandla debattens fortsättning, för jag hade någon form av from förhoppning av att det skulle dö ut nu när Stenströms ledare var så övertydligt felaktig faktamässigt. Men jag hade ju fel förstås, så här är del 2 av min analys, där jag går genom Stenströms senaste alster.

Situationsbeskrivning

I mitt förra blogginlägg analyserade jag situationen som då var, efter Emanuel Karlstens publicering av och bloggkommentar kring artikeln om en incestuös kärleksrelation mellan far och dotter. Jag konstaterade att Carin Stenströms påståenden om att Karlstens blogginlägg ”[…]inte kan läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden”, inte var sanna. Exakt vad det beror vet jag inte, kanske dålig research, kanske medvetet. Oavsett vore det ju på plats med en ursäkt, som det ju är efter varje missförstånd som lett till att någon förgripit sig verbalt på någon annan. Särskilt bland kristna tänker jag mig att detta vore högst aktuellt! Men icke i Carin Stenströms fall, där är anfall bästa försvar, verkar det som.

Igår publicerade Stenström sitt senaste svar i debatten som nu utbrutit mellan henne och Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. Så här följer nu min analys av valda delar av hennes ledare.

Akt 3 eller ”Konsten att kreativt byta perspektiv för att förbli felfri”

I fredagens ledare ställde vi några angelägna frågor till Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund.

Frågorna hon ställde var följande:

1. ”Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund har försvarat sina medarbetares rätt att offentligt kritisera tidningens eget arrangemang. Men är ett sådant beteende verkligt försvarbart?”
2. ”Det är en sak att framföra kritiska synpunkter internt, men har Dagens medarbetare verkligen rätt att via tidningens kanaler kritisera ett stort ekumeniskt arrangemang, där många av tidningens läsare är engagerade?”
3. ”Är det möjligt för en Dagenmedarbetare att i den egna tidningen propagera för incest?”
4. ”Är det möjligt för Dagenmedarbetare att på helt subjektiva grunder polemisera mot en stor allkristen satsning?”

Om man läser Sandlunds svar till Stenström så får man svar på frågorna om Jesusmanifestationen. Men hon svarar inte direkt på fråga 3, utan konstaterar att den anklagade Karlsten inte har propagerat för incest alls.

Vi och många av Dagens läsare har de senaste veckorna förvånats över en del artiklar i Dagen och på tidningens hemsida.

På svenska: ”Alla vi vanliga hederliga kristna mot de konstiga människorna på Dagen-redaktionen.”

Vår andra fråga gäller en webb-kommentar av? Emanuel Karlsten, där denne behandlade ämnet incest på ett sådant sätt att läsaren inte kunde få annat intryck än att Karlsten förordade en omprövning av samhällets förbud mot incest.

Här är en markant skillnad mot vad hon skrev den 7:e:

Än värre är dock ett inlägg av webbredaktören Karlsten som inte kan läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden.

Så vi anar en förändring i attityd här, på något sätt verkar Stenström alltså ha förstått att Karlsten inte menade vad hon så bestämt påstod att han sa. Men det är förstås viktigt att fortsätta torgföra orden ”Karlsten”, ”incest” och ”Dagen” tillsammans.

Vi hade hoppats att Sandlund skulle uttrycka något slags insikt om att artiklarna väckt bestörtning, kanske också att hon skulle ta chansen att beklaga deras publicering. Hon väljer emellertid att svara genom att attackera?frågeställaren, Världen idag.

Vi blev bestörta och attackerade Dagen, men nu när ni försvarade er mot vår attack så gör vi oss till offer. Det är ju rätt uppseendeväckande att bara karaktärisera sig själv som ”frågeställare” när man är den drivit och driver en kraftig polemik…

Att ställa dessa frågor är, enligt Dagens chefredaktör, att begå ”grova övertramp”.? Att föra en diskussion kring de märkliga incestresonemangen på Dagens hemsida beskriver hon som ett ”påhopp” på skribenten.

Frågorna som ställs, framför allt den om incest, är oerhört polemisk och den är ett frontalangrepp på Dagen som tidning, eftersom en sådan anklagelse är så pass allvarlig. Det finns inget märkligt med Karlstens resonemang kring incest, det har vi redan klargjort på den här bloggen och det har klargjorts på många andra ställen, inklusive av Karlsten själv. Därför är det ju inte felaktigt av Sandlund att tala om ”grova övertramp”, för det är ju precis vad det är!

Internt meningsutbyte inför öppen ridå alltså, men kraftfullt avvisande av extern debatt. Det är svårt att få attityden att gå ihop.

En gissning är att skillnaden i attityd från Sandlunds sida beror på att medarbetarna på Dagen inte gjorde sitt bästa för att polemisera mot eller utmåla Jesusmanifestationen som en manifestation för incestuösa förhållanden.

Var och en kan själv bedöma innehållet i incesttexten,?var och en kan konstatera att citaten var korrekt återgivna.

Var och en kan se att orden är helt korrekt kopierade ur Karlstens text och inklistrade i Stenströms ordbehandlare, men det är ju också där det tar stop. För var och en kan även bedöma att innehållet inte representerats med sitt sammanhang så det blir förståeligt på det sätt som uppenbarligen var avsikten. Emanuel Karlstens text var inte det minsta svår att förstå, det kan var och en faktiskt se själv på hans blogg, om man har problem med förståelsen kan man läsa mitt förra inlägg i frågan.

Att?be om en förklaring är varken något övergrepp, som Sandlund skriver, eller en lögn, som Karlsten påstår på Dagens hemsida.

Låt oss då ta en tillbakablick på vad Karlsten skrev om incest:

Det är omöjligt att inte äcklas av relationen. Att inte dra parallellen till hur sjukt det hade varit om jag, eller någon i min närhet, hade attraherats av sin pappa eller mamma, och sedan inlett en kärleksrelation. En sexuell avart av rang.

Det tolkades av Stenström som:

Än värre är dock ett inlägg av webbredaktören Karlsten som inte kan läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden.

Varför, undrar jag, är det inte påkallat att tala om övergrepp eller lögn? Bevisbördan ligger faktiskt på dig Carin Stenström, inte på någon annan.

Det är tvärtom en självklarhet i ett demokratiskt samtal att ta upp andras påståenden och be om en förklaring.

Det håller vi alla med om, men i det ingår att man korrekt återger vad meningsmotståndaren menar, annars får man en bokstavligt talat värdelös debatt, som inte leder till något gott.

Det är riktigt att Karlstens text innehöll en del reservationer, men parallellt fanns i texten? resonemang som pekar i en helt annan riktning.? Samtidigt som han presenterar ett antal argument mot incest sätter han också frågetecken för dem. Och han uttrycker en övertygelse om att svensk lag inom några år kommer att bejaka ” att syskon och familjer ska kunna ha älskande, sexuella relationer”. Det är märkligt att inte Sandlund ser och bekymras över bristerna i Karlstens resonemang.? Det avgörande argumentet, att barns och ungas familjerelationer måste vara absolut fredade från sexuella laddningar, nämns över huvud taget inte. I artikeln hävdas att antalet incestförhållanden är stort, men inte med ett ord sägs att det till nästan hundra procent handlar om övergrepp mot en person i beroendeställning.

Det här tolkar jag som Stenströms egentliga försvar, allt annat var mest fluff. Det är tydligt att Stenström läser in ”parallella” resonemang. Jag har själv märkt hur lätt det är att förstå texter som lite märkliga eller rent av självmotsägande innan jag förstått dem. Det är en bra markör för att det är dags att tänka över vad man läst, innan man skjuter från höften. I det här fallet handlar det ju även om en blogg, där man på ett annat sätt har möjlighet att fritt uttrycka sig utan att ge en hel biografi över sin teologiska utveckling först.

Vad Karlsten gjorde, var ju att problematisera frågan nu, för att förekomma vad han menar är en kommande samhällsdebatt. Det är ju bara klokt att våga ställa frågorna själv, innan den sekulära världen gör det åt oss. Man måste inte alltid direkt svara med motargument (innan motståndaren knappt sagt klart sitt), även om det kanske är så man gör i vissa delar av kristenheten.

Vi måste tolka Dagens chefredaktör så att det också i fortsättningen kommer att vara fritt fram för Dagens medarbetare att föra fram liknande? resonemang i tidningen och på dess hemsida. Det upplever vi som bekymmersamt.

Det är inte på något sätt bekymmersamt att Dagen vågar blicka framåt och lyfta frågor som inte förr fanns på kartan. Jag har personligen lagt in Emanuel Karlstens blogg i min RSS-läsare efter detta och kommer med än större intresse att läsa på Dagen.se eftersom jag uppskattar att de har ögonen med sig. Världen idag å andra sidan har jag blivit än mer övertygad om att aldrig någonsin mer prenumerera på (ja, jag gjorde det ett halvår när tidningen var alldeles ny, men jag omvände mig och gjorde bättring).

Carin Stenström, du är skyldig Emanuel Karlsten, Elisabeth Sandlund och Dagen en ursäkt, eller snarare en bön om förlåtelse. Och om du inte gör detta snart så är du även skyldig alla kristna i Sverige samma sak, eftersom du skämmer ut oss alla.