Ett av vår tids stora kristna problem #1
De senaste dagarna har Stenström chefredaktör på Världen idag orsakat stor uppståndelse eftersom hon i en ledare påstår att en av Dagens medarbetare försvarar incest i Dagens Internetupplaga.
Förspelet
Det började med att Emanuel Karlsten, som är webbredaktör på Dagen, la ut en nyhet om att man på australiensisk tv har gjort ett försök att normalisera incestuösa relationer, varför förklarade han på sin blogg:
[…] Det är omöjligt att inte äcklas av relationen. Att inte dra parallellen till hur sjukt det hade varit om jag, eller någon i min närhet, hade attraherats av sin pappa eller mamma, och sedan inlett en kärleksrelation. En sexuell avart av rang.
Sen frågar han den fråga som man förstår kan ställa sig inför en nyhet som mest får en att tänka på tabloidpublicister:
Vad är Dagenvinkeln? Själv tycker jag den är ytterst intressant, och ett skeende i samhället som borde väcka vårt intresse.
Han fortsätter sedan med att beskriva hur en tänkbar utveckling kan se ut, parallellt med det som skedde med homosexualitet. Han ställer frågor kring hur man kan argumentera emot incestuösa förhållanden med sekulära argument, han utvecklar problematiken vidare för att man som läsare ska uppmärksammas på saken. Han ger en bild av hur ett resonemang kan föras för den typen av förhållanden, just utifrån kärleken och biologisk problematik. Och avslutar sedan med:
Dagen skriver om detta skeende. Inte främst för att det är en avskyvärd eller udda nyhet, men för att det är ett talande och inte minst intressant samhällsfenomen.
Så resonemanget som jag förstår det:
- Incestuösa förhållanden är ”en sexuell avart av rang.”
- Kort redogörelse för hur ”tänket” och utvecklingen i samhället kan se ut.
- Dagenvinkeln handlar om att uppmärksamma skeendet, för att det borde väcka uppmärksamhet.
Jag uppfattar alltså Emanuels intention som tydligt förklarad och även skälet till publiceringen. Han behöver inte skriva att han är emot incestuösa förhållanden i varje mening han skriver, det räcker med att konstaterar det i början av inlägget för att jag sedan ska förstå vad han menar med sitt resonemang.
Akt 1
Världen idags chefredaktör, Carin Stenström, skriver i en ledare, med titeln ”Vart går Dagen?”, att:
Än värre är dock ett inlägg av webbredaktören Karlsten som inte kan läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden. […] I dag kan en journalist i samma tidning beskriva ett uppmärksammat incestfall mellan far och dotter som ”ytterst intressant” och därtill förutsäga att vi kommer att få en ”lagändring för att syskon och familjer ska kunna ha älskande, sexuella relationer”. Svenska lagar, med vilket sannolikt avses äktenskapslagarna, karaktäriseras av Karlsten som ”obalanserade och passé” och han ställer frågan hur vi kan argumentera för att incestuösa ”kärleksfulla” förhållanden inte ska vara tillåtna?
Vad Stenström alltså gör är att lägga åsikten i Karlstens mun att han försvarar incestuösa förhållanden. Stenström hoppar alltså över det inledande (punkt 1, ovan) och avslutande (punkt 3, ovan) resonemanget som visar på varför han lägger upp nyheten överhuvudtaget. Stenström är alltså antingen för lat för att läsa hans blogginlägg tillräckligt noggrant för att förstå vad han menar, eller så väljer hon helt enkelt att se bort från sammanhanget för att få till ett klatschigare anfall på Dagen. Eftersom det där om Jesusmanifestationen kanske inte är tillräckligt nog (det gäller ju att elda på lite…).
Akt 2
Elisabeth Sandlund, chefredaktör på Dagen, svarar på Stenströms ledare med bland annat:
Jag delar Emanuel Karlstens hållning att det incestuösa förhållandet som vi redogjort för är ”en sexuell avart av rang”. Och jag delar hans uppfattning att Dagens läsare och Sveriges kristenhet behöver göras uppmärksam på att detta är ett samhällsfenomen som vi kommer att bli tvungna att ta ställning till och hitta goda motargument mot. En av våra uppgifter som tidning är att rusta våra läsare för den situationen.
Här förtydligas alltså Dagens ståndpunkt än mer, går det att missa vad Dagen menar med denna publicering?
Akt 3 eller ”tydligen”
Aletheia rapporterade om den tillhettade situationen och Daniel Forslund (också känd som MyTwoCents) skrev till Stenström:
Skickade nedan mail till Carin Stenström kl 13:09. P.g.a. hennes svar (se svar i nästa kommentar) beslutade vi oss för att göra detta till en bloggpost.
Carin Stenström: Visa nu lite mod och be genast Elisabeth Sandlund om ursäkt!!!!
Hennes svar var:
Tack för ditt råd. Jag tror nog att det finns andra som förr borde be om ursäkt. Utgår ifrån att du läst min ledare, då har du också kunnat konstatera att jag inte ljugit och att jag i lugn och saklig ton ber om svar på några viktiga frågor som fler än jag och min redaktion ställt oss.
Ljuger Carin Stenström?
Hon skrev att hon ”inte ljugit” och att hon ”i lugn och saklig ton” ber om svar. För det första, inte är det lugn och saklig ton att skriva som Stenström gjorde? Vi konstaterade nyss att hon inte brytt sig om att förstå Karlstens resonemang (och så svårt tror jag inte att en chefredaktör har det att förstå det enkla och tydliga resonemang som Karlsten för), det kan alltså knappast kallas för sakligt.
Vad gäller lögnen då. Jag tror precis som Thomas Olsson i Aletheias kommentarer att hon inte ljuger med flit. Men låt oss undersöka om det är så att det ändå kan kallas för ett falskt påstående?
a. Stenström konstaterar att Karlsten skrivit något ”som inte kan läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden.”
b. Bevisen hon framför för det är helt och hållet plockade ur Karlstens punkt 2, där han alltså redogör för hur ett resonemang kristna kan komma att möta kan se ut. Med ett undantag, där hon citerar: ”ytterst intressant”, som är plockat ur punkt 3 (enligt min sammanfattning).
Utifrån enbart punkt 2 kommer Stenström alltså fram till att Karlsten propagerar för incestuösa förhållanden. Det är ett falskt påstående och tankar om medveten lögn ligger inte långt borta, även om Stenström inte menade så.
Slutsats
Stenström startade bråk och påstod att Karlsten ger ”ett försvar för incestförhållanden.” Detta har vi nu kunnat se vara helt fel. Hur hade detta bråk kunnat undvikas? Två grundläggande ting:
- Se till att du verkligen förstår hela resonemanget.
- Om du ändå inte förstår det, fråga.
Stenström hade kunnat undvika detta genom ett snabbt mail eller ett telefonsamtal till Dagen-redaktionen. Varför gjorde hon inte det? Det kan vi enbart spekulera i.
Om varför detta är en del av vår tids stora, eller kanske snarare större, kristna problem skriver jag om i nästa inlägg.
12 april 2008 kl. 17:32
För mig är – tyvärr – den troligaste tolkningen att hon faktiskt förstår att Karlsten inte försvarar incest. Och skulle han göra det, så borde det första hon gjort varit att varna Elisabeth Sandlund, som en god chefredaktörkollega till en annan.
Varför hon väljer att göra som hon gör, kan vi som sagt endast spekulera i, men den enda möjliga förklaringen jag kan se, är att hon ägnar sig åt ”guilt by association”: Dagen, som tillåtit kritik av Jesusmanifestationen tillåter också försvar av incest.
Logiken blir glasklar. Att Dagen tillåter människor att rikta kritik mot evenemang som Jesusmanifestationen på sina Dagenbloggar, är en del av ett djupt problem på Dagen.
Faktum är att Stenström genom hela affären istället blottlägger ett av Världen idags allvarligaste problem, nämligen att retoriken överordnas fakta. Den önskade slutsatsen sitter i framsätet och faktat får snällt förpassas till baksätet.
Det är väl bra om denna tendens blir tydlig, även om det är dåligt att den finns.
12 april 2008 kl. 21:24
Den springande punkten i den här historien verkar vara att Karlsten skriver just ”incestuösa, kärleksfulla relationer”, dock så har jag ingen förståelse för att man ser det som att han försvarar dessa typer av förhållanden, eftersom man då helt måste bortse från hans tydliga avtåndstagande och äckel inför incest. Om inte annat borde man fråga sig varför han skriver som han gör och ta sig en fundare om vad han egentligen menar istället för att gå igång såsom Stenström gjorde.
Det som Karlsten verkar vara ganska ensam om att tro (men jag tror att han har rätt) är att det kan finnas incestuösa förhållanden som inte bygger på tvång eller beror på övergrepp i barndomen utan faktiskt handlar om två personer från samma familj som faktiskt känner det som vanliga heterosexuella kärlekspar känner för varandra och startar ett förhållande helt frivilligt. Om det dessutom är tex två systrar så faller ju argumentet om att barnen blir missbildade för att de genetiska anlagen är för likadana.
Om dessa typer av incestuösa förhållanden bli allmänt accepterade och politiskt korrekta finns det ganska lite att sätta emot för kristenheten när man i framtiden börjar diskutera ytterligare uppluckringar av äktenskapsbalken. Sekulära argument är det enda som fungerar i en demokrati som Sverige och det är sådana argument Karlsten frågar efter.
Mina fördomar om frikyrkofolk som obildade, inskränkta och oförmögna att förstå andra människors tankegångar har tyvärr besannats med råge i och med den här affären, verkar som om minst var tredje person som kommenterat Karlstens inlägg tolkar det som ett försvar för incest, man blir mörkrädd för mindre…
12 april 2008 kl. 22:23
Andreas,
om man ser på videoinslaget som Karlstens artikel kommenterade (och därmed även hans blogginlägg) så ser man att det handlar främst om barns om inte vuxit upp med den biologiska förälder man sedan får en sexuell relation till. Så det handlar alltså inte om pedofili, som det framställs. Som kvinnan i det ena australiensiska paret sa, hon tyckte hennes biologiska pappa var en attraktiv man när hon träffade honom (var inte uppväxt med honom utan träffade honom i vuxen ålder).
Ja, Karlstens frågor om goda sekulära argument är ju inget anmärkningsvärt utan just vad som behöver diskuteras. Tråkigt bara att fokus blir på honom och inte på den sakfråga han försöker lyfta.
På grund av att jag känner rätt mycket frikyrkofolk så har insikten om att de inte nödvändigtvis är inskränkta och oförmögna att förstå andra människors tankegångar. Vi har ju vår andel av brister i Svk (och för den delen RKK och ortodoxer) men jag skulle inte tro att just denna sak skulle bli infekterad på just detta sätt i ett annat kyrkligt sammanhang. Däremot finns det ju andra mer specifika frågor som blir infekterade ruskigt snabbt i Svk.
12 april 2008 kl. 22:47
[...] Läs gärna min matiga artikel här. [...]
14 april 2008 kl. 9:07
Bra och saklig analys!
mvh Daniel – aletheia.se
14 april 2008 kl. 10:05
Tack Signaturen Christoffer får din utmärkta formulering av tidningen Världen idags agenda. Jag citerar:
”Den önskade slutsatsen sitter i framsätet och faktat får snällt förpassas till baksätet.”
Detta har jag påpekat i runt 5 år nu samt tidningens tydliga koppling till Livets ord och har för dessa påpekanden en mängd hot och föraktfulla email i min inbox från diverse anonyma ViD supportrar med signaturer som brukar innehålla ”Från en god kristen”…
14 april 2008 kl. 13:20
Vad kul med lite diskussion!
Jag ville mest uppmuntra till att använda hela sitt namn när man kommenterar. Det blir mycket trevligare så.
Frid, Mattias.
14 april 2008 kl. 18:45
Det är ju märkligt att en person som utmärkt sig för sin ”bibelbokstavstrohet” kan ha så svårt för enkel läsförståelse.
14 april 2008 kl. 21:24
@ Karin Långström Vinge: Jo, men är man skolad att hela tiden reagera från magen när man ser ”dåliga” retord, är det svårt att hålla sig. Om man sedan märker att det man trodde att den andre menade inte alls var det den andre menade och inte vill förlora ansiktet, ja då får man ta till fula knep för att ta sig ur knipan.
Det är en mycket märklig situation, det här. Olustig.
14 april 2008 kl. 21:29
Karin, det där har jag också funderat på! Lite enkel läsförståelse. För så förfärligt svårt att förstå vad Emanuel menar är det faktiskt inte.
Men så tänker jag hur en del kristna tenderar att ofta rycka bibelord ur sitt sammanhang, för att stötta den bibeltolkning de har, då är det kanske inte så konstigt om ord och meningar rycks ur sitt sammanhang i en tidningsartikel/blogg? Stenström rycker ord ur sitt sammanhang igen idag,måndag. För att stötta den åsikt hon har om Emanuels ord. En ursäkt verkar sitta långt inne, tyvärr.
14 april 2008 kl. 21:30
Ps Jag tycker i alla fall inte att det var svårt att förstå Emanuel!
Men tack ändå, David Fredin, för en bra analys.
16 april 2008 kl. 0:18
[...] mitt förra blogginlägg analyserade jag situationen som då var, efter Emanuel Karlstens publicering av och bloggkommentar [...]
16 april 2008 kl. 7:05
Monica, jag har gjort precis samma reflektion kring biblelbruket. Det smittar nog av sig mellan olika delar av ens liv den där snuttifierade förståelsen. Tyvärr är den ju rätt vanlig i hela samhället. Så ViD:s sätt skiljer sig ju inte så mycket från Aftonbladets eller Expressens… Sensationism.
Det var verkligen inte svårt att förstå Emanuel, det håller jag med om. Analysen gjorde jag för att befästa en rimlig tolkning och ge mig själv och andra något att länka till om osaklighetens lakejer går på.