En (ganska) kort lägesrapport från Faraday
Så har jag då anlänt till Cambridge och Faraday Institute for Science and Religion vid St Edmunds College.
(Igår hände nåt lustigt, för det kom fram en kille och hälsade på mig och sa att han hade läst på den här bloggen att jag skulle åka hit! Internet gör världen mindre!)
Dagens tema är ”Historical Issues in Science and Religion” och jag har nu tänkt att återge några korta glimtar från dagen.
Jag har tänkt att ha som ”metod” de här dagarna att återge huvuddragen i något eller kanske några tal, och om jag har nåt att kommentera kring det kommer jag att göra det efteråt. I så stor utsträckning som möjligt kommer jag försöka att skilja på mina kommentarer och vad talaren har sagt.
Den första talaren idag var Peter Harrison som har en professur vid Oxford vid namn ”Andreas Idreos professor for Science and Religion” (en sån professur borde alla universitet ha!) och han hade två föredrag.
Det första hette ”Religion and the rise of Science” och det andra hette ”The Fall of Man and the Foundations of Science”.
I sitt första föredrag försökte han återge på vilka sätt som den kristna religionen har påverkat framväxten av en vetenskaplig kultur i Europa.
När han talade om dessa olika sätt, insåg jag att många när de tänker kring relationen mellan vetenskap och religion, tänker utifrån hur vissa bibelstycken och samspelar (mer eller mindre väl) med olika vetenskapliga teorier.
Men på ett mer övergripande, ett mer fundamentalt och filosofiskt plan så finns det andra typer av möjliga samspel mellan vetenskap och religion. Några sådana tog Harrison upp:
Det kan till exempel handla om vilka antaganden som en viss världsbild har om världens beskaffenhet och som gör den mer eller mindre disponerad till att bedriva sådant som vi kallar för vetenskap. Harrison tog upp naturens regelbundenhet och ”intelligibilitet” som två sådana antaganden som varit närvarande i den kristna världsbilden, och som är positiva för det vetenskapliga projektet. Med ”intelligibilitet” menas att naturen är förståelig för det mänskliga intellektet.
Vetenskapliga undersökningar har också stimulerats i Europa genom att de har kopplats till det som kallas för ”naturlig teologi”. När naturvetenskapen växte fram under 1600-talet, var det en stor drivkraft för många att upptäcka tecken på skaparens storhet och se världens skönhet genom att studera naturens uppbyggnad. Att undersöka naturen sågs i ett större sammanhang som hörde i hop med ens övergripande världsbild. Att tänka Guds tankar, som någon vetenskapsman sa.
Harrison menade vidare att den vetenskapliga metoden, med sina experiment av isolerade entiteter i naturen, av allmänheten till en början varken ansågs som en särskilt tillförlitlig metod att nå sanning, eller som särskilt nyttigt, och att det krävdes ett teologiskt inspirerat försvar av den för att motivera till det. Detta är en intressant synpunkt, att vetenskapen, som har en så självklar plats i vår kultur, inte riktigt ansågs nyttig men att en del av dess nytta fick försvaras ur ett teologiskt perspektiv när den växte fram.
Harrison talade också om en bok; ”The emergence of a scientific culture” skriven av en vetenskapsfilosof och -historiker (Stephen Gaukroger) som försöker att svara på frågan ”Why science in Europe and nowhere else?”. Ett av hans svar är att man knöt den vetenskapliga revolutionen till den religiösa världsbilden, det hade inte varit möjligt annars att få det kontinuerliga stödet för vetenskaplig aktivitet, som krävdes för att revolutionen skulle kunna äga rum.
I sitt andra tal, ”The Fall of man and the Foundations of Science” för Harrison fram en annan tes, nämligen att det för många av de tidiga utövarna av naturvetenskapen, såsom Francis Bacon, Blaisé Pascal, Robert Boyle med flera, så sågs den vetenskapliga metoden som ett sätt att övervinna det mänskliga intellektets brister som uppkommit som ett resultat av syndafallet.
Tanken är att Adam var ”perfekt” inte bara i en moralisk mening men också i en kognitiv eller intellektuell mening, så att han såg tingens ”essens” när han namngav dem. Adam var ”the perfect scientist” enligt Francis Bacon.
Detta är en intressant tes, och det uppenbarligen är så att en del av de tidiga vetenskapsmännen, inte bara var religiösa (det gällde många, inte bara en del) utan också motiverade den vetenskapliga metoden teologiskt, men ändå så är det för mig ganska oklart i hur stor utsträckning som denna teologiska lära faktiskt motiverade till den vetenskapliga metoden. Det är säkerligen flera faktorer sammanbundna, men detta tycks åtminstonde ha funnits med som en teologisk motivering till varför vi behöver den vetenskapliga metoden.
Detta blev nu en något längre ”lägesrapport” än jag hade tänkt mig, men de kommer att bli lite mer kärnfulla så småningom!
Kolla gärna in deras egen hemsida för mer material: http://www.faraday-institute.org
/Christoffer
