Nä, jag menar inte heller att man i alla sammanhang ska utgå ifrån majoriteten. Dock menar jag att det kan ge väldigt stora praktiska problem att ha två separata episkopat i samma kyrka. Är det då inte – per definition – två kyrkor?

Ligger det så att säga inte i episkopatets natur att den gäller för hela den kyrka i vilken den gäller? Vad händer om vi har två parallella episkopat i samma kyrkostruktur? Kommer det då inte väldigt snart att bli två kyrkor? En del skulle t.ex. inte acceptera präster som har blivit vigda av en kvinnlig biskop, må de själva sen vara kvinnor eller män.

Vad händer då med de som tar emot kyrkliga handlingar genom en präst som vigts av en kvinnlig biskop, enligt de som inte erkänner ordningen?

/Christoffer

Samtidigt vet jag att andra inte är det. Kan man då påtvinga dem en ordning som de inte kan acceptera övertygelsemässigt?

Jag lutar åt att det bästa hade varit att låta de som inte kan acceptera kvinnliga biskopar att istället stå under de flygande biskoparna. Jag har svårt att se hur det skulle hota någon.

Problemet som jag skulle kunna se är om man då upplever att man får två kyrkor i samma kyrka.. Vilket ju skulle vara väldigt problematiskt. Frågan är förstås vad som skulle hända om det blev en kvinnlig ärkebiskop. Kan man ha två ämbetssyner i samma kyrka? Förut var jag helt övertygad om detta. Det är jag väl i princip också, men samtidigt kanske det kräver att den ena parten ändå går in i den ordning som majoriteten förordar, om än man har en annan övertygelse.

Svåra frågor!