Häromdagen föreslog Kd:aren Else-Marie Lindgren att Reinfeldt skulle avsluta sina tal med ”Gud välsigne Sverige”. Även om jag tycker det är en alldeles utmärkt idé att be för både statsministern och för de uppgifter han har, så har jag väldigt svårt att se vad just en sådan avslutning på varje tal av en person som inte är troende skulle tillföra.

Mackan Andersson har skrivit en väldigt rolig satir kring det hela. Läs den.

Speciellt gillar jag hans milt ironiska kommentar till Lindgrens motivering att Sverige är ett kristet land:

- I USA hör du presidenten välsigna landet och människorna, säger Else-Marie Lindgren till Radio Sjuhärad. Hon tycker att det skulle vara suveränt om även den svenska statsministern gjorde detsamma, eftersom Sverige fortfarande är ett kristet land.

Vilken Mackan kommenterar så här:

Nu finns det dock en del… ska vi säga teologiska problem omkring ett sådant förslag. 1. Länder är inte kristna. Det är möjligt att Lindgren tror eller tycker att majoriteten av befolkningen bekänner sig (eller borde bekänna sig) till en kristen tro, men det gör fortfarande inte landet till kristet. När vi blir kristna tas vi i stället ur de gängse definitionerna av identitet – social klass, kön, nationalitet och blir inlemmade i ett nytt sammanhang där allt sådant är sekundärt. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.(Gal 3:23)

Amen!

Faktum är att sådana här uttalanden för de flesta (inklusive mig) signalerar nationalism snarare än Gudstro (oavsett om det är avsikten), vilket ju egentligen är emot hela den kristna tanken om att alla döpta dels är ett i Kristus, och dels att människans identitet som Guds avbild är djupare och står över alla kulturella identiteter som nationalitet, kön eller klass. Kort sagt; om ett sådant uttalande mest handlar om att befästa identiteten som svenskar – så går det emot den kristna tron.

/Christoffer