I kursen ”Naturvetenskap och religion” fick vi en fråga om Richard Dawkins ”Ultimata boeing 747-argument” som han kallar för ”bokens centrala argument” (dvs. boken ”The God delusion”).  I början av kapitlet där detta argument förs fram skriver han att det visar att det med största sannolikhet inte finns någon Gud – senare sägs han ha sänkt sina anspråk; argumentet har fått mycket kritik.Vi skulle relatera Dawkins resonemang till Plantingas invändning i en artikel som här finns översatt till svenska. Vi hade begränsat med plats (max 750 ord) så det fick bli kortfattat. Men här kommer mitt svar:

Vad innebär Dawkins Boeing 747-argument? Det ursprungliga Boeing 747-argumentet som formulerades av Fred Hoyle, utgår ifrån att för att få fram en själv-kopierande molekyl så krävs det att väldigt många atomer förenas och ordnas på ett visst sätt, vilket är mycket osannolikt att det sker spontant. Fred Hoyle liknande detta vid att en stormvid  drar fram över ett skrotupplag och ”spontant” sätter ihop en Boeing 747.  Dawkins ”ultimata boeing 747” utgår dock egentligen inte från Fred Hoyles argumentation, utan ifrån det så kallade ”fine-tuning argumentet”. Detta argument utgår istället från universums grundläggande egenskaper, dess naturkonstanter (som vi ofta kallar naturlagar). Dessa naturkonstanter är i vårt universum sådana att de möjliggör uppkomsten liv, men om de bara vore ytterst lite annorlunda skulle liv som vi känner det inte vara möjligt. Detta tycks kräva en förklaring, och många teister använder det som ett argument för att universum har ordnats så på ett medvetet vis för att tillåta liv. Dawkins menar att designhypotesen är utesluten, ja nästan själv-motsägande. Detta eftersom att en designer, som skulle vara orsaken till vårt (komplexa, fint-inställda) universum, själv måste vara ännu mer komplex än det universum som denne har orsakat. Det vill säga: om universum är sådant att det är osannolikt att det har tillkommit av en slump, så är det ännu mer osannolikt att dess upphov har tillkommit av en slump, eftersom detta upphov tycks ännu mer komplext, ha ännu mer fantastiska egenskaper eftersom det kan skapa ett universum som vårt.

En invändning från Plantinga: Plantinga har många invändningar mot Dawkins resonemang, den jag själv tycker är mest relevant utvecklar han dock inte så mycket, och det handlar om knäckfrågan; ”har den gudomlige designern uppkommit genom en naturlig process?” Om den metafysiska naturalismen (tanken att allt som finns är energi och materia) är sann, så är det ju naturligtvis svårt att tänka sig att det finns intelligens före en naturlig process som har genererat intelligensen. Men det är ju att förutsätta vad som skulle bevisas, nämligen att en Gud inte finns. Som Plantinga skriver: ”Naturligtvis är det osannolikt att det finns en sådan person som Gud om det är sant att materialismen är alltings grund”. Plantinga svarar att om teismen är sann så är det istället sannolikhet 1 att Gud finns. Men detta är ju bara att konstatera att ”om – så” – vilket dock tycks vara vad Dawkins gör om än i sofistikerad form. Problemet är således att Dawkins förutsätter att om det finns en grund för universum som står utanför vårt universum, så har denna grund själv tillkommit genom en naturlig process som är analog med den som det biologiska livet har genomgått i vårt universum. Dawkins kallar sitt argument för det ”ultimata boeing 747-argumentet” och för att det ska vara analogt med Hoyles argument så krävs följande premisser:

• orsaken till universum har tillkommit genom en process
• om denna orsak är en medveten universumdesigner, så är denna ännu mer komplex än vårt universum
• denna process är inte medvetet konstruerad för att generera en universumdesigner.
• Slutsats1: det är ännu mer osannolikt att denna orsak uppkommer (utan design) än att vårt universum gör det.
• Slutsats2: att postulera en designer som upphov till vårt universum fördjupar det problem som det vill lösa.

Problemet är bara att enligt teisten så har Gud inte uppkommit. Själva tanken på att Gud skulle ha ”uppkommit” innebär att man inte tänker på Gud, eftersom ”Gud” isåfall vore beroende av något annat, kontingent. Han kan inte, och samtidigt vara vad teisten menar med Gud, för sin existens vara beroende av något annat, som är mer grundläggande. Guds existens är inte resultatet av en slumpmässig – eller av någon agent planerad – process . Ett klassiskt argument för Guds existens är just att det inte kan existera enbart ting som är kontingenta, beroende av annat, för sin existens, någonstans krävs det en grund, om man vill undvika en oändlig regress av entiteter.

Håller Dawkins argumentation för invändningen? Jag håller verkligen med Dawkins om att det är osannolikt att en ”universum-designer” bildas genom en naturlig process. Men för det första är det ingen som har påstått att Gud har blivit till genom en sådan process. För det andra, om inte Dawkins vill förutsätta en oändlig mängd entiteter (och om man tror på en oändlig mängd entiteter, har man en mycket märklig utgångspunkt när man närmar sig problemet att förklara komplexa entiteters tillblivelse, eftersom det borde finnas ett (oändligt?) antal komplexa entiteter som har kommit till ur en helt slumpmässig process) så behöver han någon form av orsak som inte själv har blivit till. Denna första orsak kan ju naturligtvis vara av olika slag, men det tycks som att denna orsak är väldigt fruktbar. Den innehåller en extrem potentialitet, eftersom den har gett upphov till minst ett universum, och till råga på allt ett som är väldigt fruktbart, nämligen vårt. En sådan orsak skulle kunna vara en Gud som har syften. Orsaken måste hursomhelst ha vissa likheter med det teisten menar med Gud, nämligen en inneboende potential eller kraft att orsaka åtminstone ett fantastiskt universum.

/Christoffer