Jag ville nog dels ha en hyfsad rubrik, och sen ville jag också distansera mig från den typen av ”gnäll” som mest syftar till att säga något om den som gnäller.

På det viset fick jag framföra lite kritik mot den företeelsen också ;).

Mvh Christoffer

Det du framför är kritik. Kritik är bra och kritiken kräver av den som framför den att den är saklig, stringent, genomtänkt i flera led, och att kritiken står emot någon form av analys om hur man skulle kunna göra istället. Kritik är påkallandet av något som är fel som skulle kunna bli rätt. Kritik är bra! Det är inte gnäll.

Hursomhelst så är poängen med det hela, vare sig citatet är allt som Schnakenburg valde att lyfta fram eller inte, att jag menar att citatet speglar en attityd som jag har stött på i alltför många sammanhang, och som inte är isolerad till denna biskopsrekrytering.

Om denna attityd skulle vara något nytt, som jag först stötte på här, skulle jag nog inte kommentera den.

Snarare är det det faktum att Kyrkan inte tycks inse att den har ett uppdrag från Gud, som kommer till uttryck i många olika sammanhang, och som leder till banalisering och sekularisering av kyrkans uppdrag och verksamhet.

Då blir det också så, att kyrkan blir irrelevant annat än som förströelse och pikanta inslag för en ganska välmående befolkning.

Jag läser för övrigt på KT:s hemsida att Helle Klein beskrivs som en person som det är ”svårt att vara mer förankrad i kyrkan än henne”.

Ett oerhört okunnigt påstående om en person som inte tjänstgjort en enda dag som ordinarie präst.

Så, nu har jag gnällt lite till.

Jag håller alltså med dig att det vore orättvist att lyfta upp detta som underlag för gnäll, om detta var det enda vi hade att gå på.

/Christoffer

Men det ligger mycket i det du säger om gnällets identitetsstärkande funktion. Och eftersom både frikyrkor och många grupper inom Svenska kyrkan har sitt existensberättigande i Svenska kyrkans brister, blir det mycket gnäll från många olika håll. Man kan fundera på vad det får för konsekvenser.