Kritik tycker jag alltså att vi ska syssla med. Men jag tänker mig att det finns en viktig gräns mellan att kritisera vad någon säger och gör, och att kritisera någons karaktär och person. Gränsen är inte knivskarp och vi gör nog alla smärre övertramp ibland. Men om vi försöker hålla vår kritik saklig så tror jag vi kan få en bättre debatt, och att vi kan vara mycket mera kritiska utan att kränka.

När du spekulerar om Helle Kleins brist på självdistans och respekt tycker jag du är lite över gränsen till att tala om hennes karaktär i stället för hennes uttalanden. Men jag skulle inte ha reagerat om det bara var din kommentar.

Det jag reagerade på var att det blev en diskussion om Helles karaktär, som jag tyckte hade tendenser till ett drev mot henne som person. Och jag skulle inte ha påpekat det heller om det inte vore för att blogginlägget om Helle Klein handlade just om hennes sätt att tala om andra, som Mattias tyckte var ”inte OK”.

Jag håller med dig om att sakfrågan kräver teologiskt funderande och reflekterande. Men för att detta ska bli möjligt så KAN inte Svenska Kyrkan bara följa efter en civilrättslig förändring. Det är ju det som är poängen med att avsäga sig vigselrätten, att ge utrymme för denna reflektion. Att bara per automatik följa en ändrad lagstiftning är inte att göra rättvisa åt teologisk reflektion.

Mvh Christoffer

din definition av vilka uppfattningar som skall få finnas i Svenska Kyrkan tycks vara alltför snäv.

För det första borde respekt hysas för den som av genuint teologiska skäl har tveksamheter mot att viga homosexuella. Kritiskt tänkande handlar inte om vilken uppfattning man har, utan hur man har kommit fram till den.

För det andra borde respekt visas för den som anser att det är teologiska motiveringar som ska styra en förändrad teologisk ståndpunkt – och därmed menar att en civilrättslig lagpförändring inte i sig skall tvinga Svenska Kyrkans att ändra sin äktenskapsteologi. Vilket är innebörden i de nio biskoparnas artikel.

För den som har någon som helst förståelse för vad teologi och demokratiskt samtal innebär tycks detta vara självklart, att man inte ska tvinga någon till att ändra uppfattning, utan att man skall övertyga den. För Kyrkan är teologiska argument relevanta, så låt oss föra den diskussionen och ge utrymme för den.

Att kyrkomötet – där teologi spelar en underordnad roll – inte bara skall bestämma huruvida Svenska Kyrkan skall viga homosexuella, utan dessutom skall kunna besluta att eliminera de uppfattningar som inte direkt är ovanliga i kristna sammanhang om sexualitet skulle vara ytterst märkligt.

Det tycker jag blir en fundamentalism med liberala förtecken.

För det tredje: Jag håller helt med dig om att civilrättsliga lagar bör ge utrymme för samkönade relationer (vilket har varit fallet i princip på samma sätt sen partnerskapslagen infördes) – däremot kan jag inte hålla med dig om att en sådan förändring skall tvinga religiösa samfund att ändra sin syn på vad äktenskap är och huruvida sexualitet är något exklusivt för heterosexuella parförhållanden.

Teologiskt sett är det inte svårt att motivera ett avståndstagande från samkönade äktenskap – vilket nu t.ex. illustreras av de nio biskoparnas artikel (för att inte tala om den kristna kyrkan i dess helhet, både i Sverige och världen). Det vore extremt att säga att denna uppfattning inte skall få finnas överhuvudtaget, vilket är vad du tycks säga.

/Christoffer

Jag undrar också om du på fullaste allvar menar att präster som har tveksamheter om samkönat äktenskap ska lämna sina tjänster i Svenska kyrkan. Om det är så, så undrar jag – rent hypotetiskt – om DU skulle lämna Svenska Kyrkan om kyrkomötet beslöt att vigsel av samkönade par inte skulle godkännas och att genomförandet av sådana ritualer skulle leda till disciplinärenden på samma sätt som vägran att viga samkönade par eventuellt kommer att göra?

Med andra ord, skulle du godta att bli behandlad på samma sätt som du nu vill att andra ska bli behandlade?

”Det borde vara möjligt att vara djupt oense och ha en öppen och kritisk debatt, utan att vi för den sakens skull behöver underkänna varandras tro eller karaktär.”

Detta är ju en drömsituation, men den drömmen krasas tyvärr om och om igen i debatten. I och för sig är det inte en anledning att inte fortsätta försöka föra debatten som ett respektfullt samtal.

Helle Klein går över gränsen för ett respektfullt samtal när hon talar om ”feghet” och ”mörkersällskap” etc. Då kritiserar hon inte bara biskoparnas åsikter och ståndpunkter, utan stämplar ut dem som personer.

Samtidigt tycker jag det finns tendenser till att drevet går på liknande sätt mot Helle Klein som person i kommentarerna här. Inget blir bättre av det.

Det borde vara möjligt att vara djupt oense och ha en öppen och kritisk debatt, utan att vi för den sakens skull behöver underkänna varandras tro eller karaktär. På den punkten tycker jag att biskoparnas debattartiklar om vigselrätten är föredömliga.

En fråga till dig Sören: Det finns fler delar av lagen som Svenska Kyrkan håller sig ifrån som exempelvis stening av människor för diverse brott. Kanske något vi ska införa för att vara trogna bibelns lagsystem. Jag kan ärligt säga att jag står gärna där på domens dag och blir dömd för jag tror att det handlar om kärlek och inget annat.

Man kan också föreställa sig hur Helle ser på Kyrkan när hon inte tydligt tar avstånd från nomineringen, utan tycker att det är häftigt och hedrande.