Påvens senaste encyklika heter ”Charity in truth” och är en del av den katolska socialläran. Den katolska socialläran är en samhällslära där kyrkan försöker beskriva den riktning i vilket man menar att samhället bör formas för att det ska tjäna det allmänna bästa. Med det allmänna bästa menas t.ex. att alla människors grundläggande rättigheter respekteras och tillgodoses. I sin senaste encyklika betonar påven att alla människors rätt till mat och vatten, är en nödvändig del av den mest grundläggande mänskliga rättigheten, rätten till liv. Följande stycke är intressant:

The more we strive to secure a common good corresponding to the real needs of our neighbours, the more effectively we love them. Every Christian is called to practice this charity, in a manner corresponding to his vocation and according to the degree of influence he wields in the pólis. This is the institutional path — we might also call it the political path — of charity, no less excellent and effective than the kind of charity which encounters the neighbour directly, outside the institutional mediation of the pólis.

Det viktiga här, är bland annat, att påven betonar att kärlekens effektivitet är beroende av att vi försöker säkerställa vår grannes behov genom institutionella åtgärder – och att dessa inte är mindre viktiga än de som görs direkt utan den institutionella mellanhanden. Faktum är att i vår värld behöver vi institutionerna, och institutionerna måste också bedömas i enlighet med kristen etik.

Det har funnits en tendens att inte betrakta det strukturella planet som ett etiskt plan.

För en sammanfattning av encyklikan, se här: http://blog.sojo.net/2009/07/09/pope-benedict-on-the-global-economy/

/Christoffer