Äger inte föräldrarna sina barns kroppar?
Jag har precis läst en artikel på Dagen där Staffan Danielsson (c) säger:
Jag vill inte att staten ger föräldrar rätt över sina barns kroppar, säger han.
Nu låter det ju öht lite konstigt att tala om rätten över sina barns kroppar. Man tänker väl snarast att rätten så långt det går är barnens egen och att man som förälder förvaltar och försöker hjälpa barnet att ta hand om sin kropp. Och på så vis har man som förälder rätten över sitt barns kropp. Vem ska annars ha den?
Och att säga att staten inte ska ge är ju helt befängt! Frågan handlar inte om huruvida staten ska föräldrar den rätten, utan huruvida staten kan ta sig rätten att bestämma det!
Jag inser också att det finns fall då det verkligen behövs en insats från socialen så barn som far illa kan få hjälp. Men det är väl ändå just i de fall där det går så illa? Annars ska man väl som förälder inte behöva oroa sig för att bli av med rätten att bestämma över sitt barn?
Vad säger att staten nödvändigtvis gör de rätta besluten och är en bättre förälder än barnets förälder?
Och detta kommer från en politiker i en borgerlig regering, där jag antar att ideologin om individens frihet och rätt att bestämma ändå ska komma först?
Jag är kritisk till att omskärelse av pojkar utförs, eftersom jag inte är troende muslim eller jude och därför inte uppfattar att det är något Gud vill. Men jag respekterar de judar och muslimer som vill göra ingreppet som en del av sin tro och uppfostran av sitt barn. Precis på samma sätt som jag vill bli respekterad och tillåtas uppfostra eventuella framtida barn (jag har inga barn) i en kristna värderingar och en kristen förståelse av världen.
Det finns inget som gör att en sekulariserad ateistisk/agnostisk ideologi på något sätt är bättre eller mer lämpad att forma hur våra barn ska uppfostras än en kristen eller för den delen judisk/muslimsk.
Vad tycker du?
13 augusti 2009 kl. 14:39
Jag håller med dig.
Tycker också att det är djupt olustigt att många verkar uppfatta det som en kränkning av barnet att sjukvården omskär pojkebarn om föräldrarna vill det, medans det för de flesta är helt naturligt att sjukvården ska ta bort ofödda barn om föräldrarna vill det.
Jag är för övrigt för att abort ska finnas – förfasas bara av oproportionligheten frågorna emellan.
13 augusti 2009 kl. 14:45
Om något visar väl detta på hur ideologiska vi faktiskt är i Sverige, hur gärna vi än vill säga annorlunda.
Åsikten att kvinnan har rätt till sin kropp och därmed att göra abort är ett lika kraftfullt kulturellt uttryck som att omskära pojkar. Sen kan man ha massa olika åsikter om dessa företeelser, men i grund och botten måste alla inse sina egna ideologiska lojaliteter och erkänna dem…
Jag håller för övrigt helt med dig!
13 augusti 2009 kl. 20:19
Det låter onekligen lite konstigt med att ”ge föräldrar den rätten”. Man skulle kunna se uttalandet som att det finns ett implicit ”ta rätten från barnet och ge …” framför. I så fall så är det inget konstigt (hur det verkligen förhåller sig i det här fallet uttalar jag mig inte om).
Eftersom omskärelse inte är medicinskt nödvändig så bör det vara upp till den enskilde, därmed ska barn i det här fallet ”skyddas” från föräldrarna (jmfr. omskärelse av flickor). Å andra sidan, detta kanske leder till att pojkar omskärs under riktigt dåliga förhållanden och får stora men för livet (jag vet inte om det är vanligt). Eller har lagstiftningen en tillräckligt normerande effekt för att detta kan hindras? Går det att motverka på annat sätt?
Det behöver inte röra sig om intolerans mot andra kulturer bara för att man är emot omskärelse.
Det är foster och inte barn som aborteras (om jag förstått lagtexterna rätt). Med det synsättet finns det ingen konflikt. Inte för att abort någonsin är oproblematiskt.
Det finns en intressant diskussion att föra här. Hur långt sträcker sig en förälders rätt över barnets kropp (och det betyder inte att staten har den rätten istället, bara att rätten måste försvaras). Är det ok att ta hål i öronen efter förälders godkännande? Tatueringar? Jehovas vittnen och blodtransfusioner?
13 augusti 2009 kl. 22:36
Hej
Det är dagens redaktör som påstår det du skriver.
Jag vill ge barnet rätten till sin egen kropp, och jag ifrågasätter om ett barns föräldrar ska kunna bestämma om att oåterkalleligt operera bort en del av (förhuden) på barnets könsorgan.
Läs gärna riksdagsdebatten via min blogg http://staffandanielsson.blogspot.com
14 augusti 2009 kl. 19:04
Hej Staffan och välkommen till bloggen!
Vad jag undrar är, ser inte du också en intressekonflikt mellan vad du påstår och religionsfriheten?
14 augusti 2009 kl. 19:06
Hej Johan!
Jag tänker i dagsläget att en omskärelse (om den går rätt) inte är skadlig för pojken, därför tänker jag mig att det inte är så ”big deal”, särskilt inte i relation till alla de dåligt utförda ingrepp jag gissar kommer ske annars. Och som kanske redan sker. Det är vad jag förstått djupt rotat i muslimsk religion, precis som i judisk att omskära pojkar. Omskärelse av flickor däremot kommer varken från Islam eller kristendom utan är något rent kulturellt på vissa håll, vilket jag ser i ett helt annat ljus eftersom det är direkt skadligt.
17 augusti 2009 kl. 22:56
Intressant sidospår.
Vad skiljer en religös tradition från en kulturell. Det finns kulturella traditioner som inte är religösa, men finns det religösa som inte är kulturella?
Att det skall finnas i någon urkund tror jag inte täcker in alla religösa traditioner. Att det är djupt rotat, betyder det att det utövats länge eller att det utövats av många eller av många länge? ”Har X procent av en viss befolkning utövat Y i Z årtionden är det djupt rotat.” Blir inte det en väldigt konstig gränsdragning.
Jag tror inte att man ska ta hänsyn till historia och kultur på det sättet. Är något fel så är det fel oavsett hur länge eller hur många som gjort det.
18 augusti 2009 kl. 16:22
Johan: Jag tycker inte att det är ett sidospår, men jag kan ha varit otydlig. Hoppas jag blir tydligare nu :-)
Jag håller med om att något är fel, oavsett hur många som hållit på med det och oavsett hur länge. Vilket beror på att jag tror på en objektiv moral ;-)
Mitt syfte med att lyfta fram den religiösa/kulturella skillnaden mellan manlig och kvinnlig omskärelse respektive könsstympning var bara för att visa på att det inte är ett religiöst problem att man könsstympar kvinnor, det har sin grund i kulturen och inte i Islam eller Kristendom.
En religion har förstås växt fram i en kultur och därför är det i någon mån omöjligt att skilja ut en ”ren” religion från en kultur. Det är inte ovanligt att religioner menar sig vara så ”rena” och det är inte heller ovanligt bland en del (särskilt vissa protestantiska) kristna traditioner att man gör samma sak. Men Kristendomen är ju annars en religion med en väldigt tydlig medvetenhet om att Guds uppenbarelse som människa i Jesus Kristus skedde på en mycket specifik plats vid en mycket specifik tid – vilket därmed medför att vi måste leva nära Bibeln, den kristna traditionen, vårt förnuft och vår samtid. Så att svaret på vad det innebär att vara kristen kan relateras till oss som lever idag.